Kammarjungfrun Ann Schierenbeck har arbetat 22 år bakom kulisserna på slottet och ansvarat för drottningens och prinsessan Madeleines garderober.
– Kammarjungfru är den gamla vackra benämningen för ”stylist” och innebär att vara back up med allt vad kläder är, inköp, sköta om kläderna, vara bollplank, ge förslag. Jag har även hjälpt kronprinsessan Victoria mycket. Jag sydde även själv och designade flera klänningar till henne.
![Ann-Schierenbeck-ritningar]()
“Magdalena” är signaturen när Ann är modedesigner med egna skisser. Hon kan mode från grunden och både designar och syr.
Ann är utbildad modedesigner i Paris och både ritar och syr couture. Eftersom hon är en mycket duktig sömmerska har hon sytt kläder till de kungliga damerna, men även till prinsessan Madeleines dotter Leonore. Den gröna klänningen som prinsessan Leonore hade på sig vid prins Alexanders dop har Ann sytt. Hon besitter en gedigen kunskap om vad mode är och har ett öga för kvalitet, färg och form. Det är lätt att förstå att hon är omtyckt vid slottet. Med sin varma, milda röst och vänliga personlighet är det ett nöje att höra henne berätta om sitt liv och arbete.
Madeleines lysningsklänning
![]()
Prinsessans lysningsklänning i guipurespets var ett samarbete mellan Pär Engsheden och Ann Schierenbeck, som hittade färg och tyg.
Ann arbetar mycket med svenska märken och introducerade tidigt många duktiga designers, som hon genom åren har samarbetat med och som skapat otroligt vackra kreationer, till våra svenska kungligheter. När hon arbetade med kronprinsessan initierade hon Lars Wallin. Pär Engsheden har gjort många fina klänningar till drottningen och prinsessan Madeleine. Den pistagegröna klänningen som prinsessan Madeleine bar vid lysningen 2013 är ett exempel på fint samarbete.
– Pär och prinsessan tog fram modellen och jag hittade färg och tyg. Det är guipurespets. Den v-ringade linjen på livet framhäver hennes ansikte och figur. Prinsessans vackra hållning gör det möjligt att ha ett skört som en volang från midjan.
Designern Linda Nurk står också bakom flera fantastiska kreationer, bland annat den ljusblå chiffongklänningen med tusen små volanger som Madeleine bar på kronprinsessans bröllop 2010.
![Linda Nurk-design på Madeleine]()
Klänning med tusen volanger av svenska designern Linda Nurk.
Göran Alfredsson har funnits med alltsedan prinsessornas tonårstid.
– Alla designers är varandra olika i uttryck och arbetssätt. Och samtliga blev mina vänner i ett intensivt givande samarbete. Underbara kreatörer! Jacques Zehnder kreerade många storslagna klänningar till drottningen och har en supersäker känsla för form och material, berättar Ann.
Tillsammans med den schweiziske modeskaparen tog hon till exempel fram Silvias magnifika, rosa Nobelklänning 2003.
![Drottning Silvia]()
Nobel 2003. Klänning av Jacques Zehnder och Ann Schierenbeck med tyg från Versace.
– Jacques sydde och föreslog tyget, som är från Versace, en brokad med infällda, skimrande trådar. Jag ritade modellen. Så går ett samarbete till med givande och tagande. Det är resultatet som räknas och glädjen ”att hålla på”. Att skapa rätt plagg med känsla för tillfället. Vilket uttryck vill man nå, och, framför allt, hur önskar bärarinnan framstå? Att försöka känna in, vara ärlig i sin åsikt och kunna visa alternativ.
Kan mode på riktigt
Det märks tydligt att Ann Schierenbeck är en konstnär och en sann estet med en gedigen meritlista. Hon kan mode på riktigt.
– Mode och inredning är två sidor av samma sak, säger Ann, som har haft en egen inredningsfirma och fått uppdrag även från utlandet.
Det har varit magnifika hus och familjer som vill vara diskreta. Ann har även fått förtroendet att hjälpa till med inredning hos kungafamiljen.
– Ser de att man har fallenhet för något särskilt får man gärna en sådan uppgift. Man känner sig sedd. Det är magiskt att få arbeta i Huset. Den sagolika miljön, vänligheten. Kungafamiljen som med sin omtanke, klokhet och värme intensivt jobbar för Sverige.
![Ann-Schierenbeck-flagga]()
“Hos kungafamiljen känner man sig sedd”
Ja, kammarjungfrun älskar sitt yrke. Att det finns en kyrka på arbetsplatsen, tycker hon också är bra. Ann har en stark tro och har arbetat för Kyrkans förskola på Lidingö, där hon bor. Anns far var militär, och det är de första åren i Eksjö som präglat henne. Drivet, noggrannheten och målmedvetenheten är ju typiskt småländskt.
Modehus på Stureplan
– Om man alltid strävar efter att försöka göra det man verkligen brinner för, så hamnar man så småningom rätt. Jag visste tidigt vad jag ville, inte att jag ville bli kammarjungfru utan snarare hade jag tänkt mig att ha ett modehus på Stureplan. Det var drömmen. Men jag hamnade ju ännu bättre, på slottet. Det är själva drivet och önskan som gör att man finner sin plats och når dit, säger Ann, som började sy när hon var sex år.
– Då fick jag mitt första syskrin. Sen hade jag en mamma och en farmor som skämde bort mig. Jag var första barnet och barnbarnet, och de älskade dockkläderna jag sydde. Före Barbie fanns dockan Cindy, som jag sydde kläder till. Diors tulpanformade aftonklänningar och små mockaskor. Jag tyckte det var jätteroligt.
En enkelbiljett Gällivare-Paris
Ann sydde dockkläder tills hon var fjorton år. Då började hon rita och sy sina egna och även väninnornas kläder. Hon läste Damernas Värld och tittade på bilder från Paris.
– Jag hade som lek att lägga händerna för texten och gissa vilket modehus plaggen kom ifrån och vilken modeskapare som gjort dem.
![Ann Schierenbeck]()
Ann började tidigt designa kläder och blev i unga år uppmärksammad av tidningen Barometern.
Ann studerade språk utomlands hos släktingar och lärde sig tyska och franska ordentligt. Efter studentexamen på Lidingö läroverk var målet att gå på modeskola i Paris så Ann beställde en enkelbiljett Gällivare-Paris. I Norrland arbetade hon som språklärare för att tjäna ihop till studierna. Detta var en tid då studielån inte var uppfunna ännu.
![Ann Schierenbeck student]()
Studentfotot
Hon kom in på en stylistutbildning och lärde sig mönsterkonstruktion och haute couture, att skapa ett plagg från grunden. Genom att skriva in sig på juridiska fakulteten på Sorbonne kunde hon äta billigt och bra, och hon fick husrum genom att passa barn på kvällarna. En svensk väninna i Paris var mannekäng hos Nina Ricci och Ann träffade genom henne Karl Lagerfeld och andra giganter inom modebranschen. Det var en spännande och rolig tid. Efter Paris gick Ann textilutbildning i Borås. Hon träffade Claes, blivande sjökapten, storebror till en klasskamrat och förlovade sig.
![Ann-Schierenbeck]()
Hemma på Lidingö med dåvarande maken Claes, som var sjökapten och reste mycketMen tyvärr höll inte äktenskapet. Kort tid därefter gick Claes bort. Det blev en tung tid och en stor saknad efter en bästa vän.
– På den tiden, under 68-revolten, handlade samhällsdebatten om huruvida man skulle ha barn på dagis eller inte. Jag bestämde mig för att vara hemma med döttrarna Magdalena och Louise, som nu är 50 och 46 år. Jag gifte inte om mig, eftersom det var svårt att kombinera mitt modeintresse med familjeliv.
Ann har två barnbarn, som är elva och tretton år. Man kan tänka sig att hon är en fantastisk mormor med alla sina talanger, som hon har gemensamt med sin 96-åriga mor.
– Mamma är en person som haft ännu större driv än vad jag har. Hon kan spela piano under- bart, måla och skriva. Hemifrån fick hon lära sig att vara glad och positiv. Att alltid visa sin ljusa sida har hon fortplantat och att alltid göra sitt bästa. Det var naturligt för henne att jag strävade mot en estetisk bana.
![]()
Det Ann inte vet om mode är inte värt att veta. Hon kan ämnet från grunden.
Genom sitt arbete med kungafamiljen har Ann följt med på många resor världen över. Med outröttlig energi går hon på föreläsningar hos Beckmans, är aktiv i Zontaklubben, ett kvinnligt nätverk som arbetar mycket med välgörenhet och är prinsessan Madeleine behjälplig som kammarjungfru.